and we raise our heads for the colour red

Skjuta upp alla saker till imorgon och prata, prata, prata.

Feminism är som en stor godispåse. En blandning av en massa goda godisar med olika smaker som passar ihop trots att de är salta, sura och söta. Jag är väldigt queerfeministisk. Jag tror inte på biologi eller natur eller förnuft och inte speciellt mycket på känslor. Jag tror på kultur, struktur, språk och miljö. Jag tror på normkritik som metod. Jag tror att kön och sexualitet är nästan oskiljaktiga och jag skiter fullständigt i om det är män eller kvinnor eller wse, bara de är feminister. Jag tror på en utopisk värld som inte har någonting med det samhälle vi lever i idag. Jag tror verkligen inte att lösningen är att kvinnor får lika lön som män, men då inte sagt att jag tycker det är dåligt att kämpa för rättvisa. Jag tror bara inte att det är lösningen. Jag tycker om allt som är konstigt och annorlunda och framförallt det som vrider till vår kära mansroll. Dock inte heller sagt att jag inte tycker om radikalfeminism. Var vore vi utan den? Den ger styrka och kraft när man är som mest förbannad och vågar säga vad den tycker. Jag tycker att systerskapet är vackert, men jag tycker inte att det borde behövas. Jag gillar separatism ibland om det behövs. Och jag gillar det förenklade. Jag tycker om de som kämpar för fler kvinnliga företagare, jag tycker om de som försöker få män i fula kostymer att bli jämställda (fast det inte finns en chans på jorden), jag tycker om girl power och höga klackar, jag tycker om transor och modebloggare. Jag tycker om the hills och sex and the city. Jag gillar Amy i West Wing och Audrey i Twin Peaks. Jag tycker det är viktigt med människor. Dom är viktigast. Vad dom vill, vad dom kan, hur dom mår. Oh sweet dear.