ah film.

och uppiffade tanter på spårvagnen. och fin vän. zzz

vad som är bättre och vad som är sämre

glömde skriva att jag mår bättre än på länge. och att jag kommer ihåg vad jag sa om hur 2008 skulle bli på nyårsafton. och att jag hade rätt om att det skulle handla om 2 stora frågor. men jag tänkte aldrig på vad som skulle hända om jag fick nej på båda. typiskt hoppfullt av mig. men fan vad glad jag är för det nu. kommer också ihåg att någon sa - oj! som att det var lite för stora beslut/händelser som året hängde på. skulle kanske ha tänkt på det. men va fan. det är bättre. knulla dig själv.

Jag vet att ni vet, vet mycket mer än jag

Min dag har kantats av:

- Ofokus
- Ont i magen
- Praktikanter som lyssnar på disneymusik
- Tina Turner(Hon som sjunger)
- Dator stölder
- Nya planer
- "Kanske dags att ta tag i en gammal vänskap" - tankar
- Segpanik
- Hunger
- Oväntat kändisskap som jag inte är riktigt bekväm med

Kräks.


Vampyrromantik

Att läsa om vampyrer kan vara trevligt. Att drömma om vampyrer är INTE lika trevligt. Ja, men då tar jag min andra bok och läser innan jag somnar. Den handlar ju bara om mord som faktiskt hänt på riktigt. Hur kan det inte vara lika läskigt? Det tycker jag är intressant.

Upptäcktsfärd

Idag har jag upptäckt följande:
1. Att folk läser bloggen vilket gör att ibland när jag ska berätta saker som jag också har nämnt i bloggen så måste folk låtsas att dom hör det för första gången
2. Att jag har min baktid framför mig och att jag kanske måste ändra på det
3. Att jag älskar ungdomsäventyrsböcker mest av allt
4. Att Carrie Bradshaw säger smarta saker
5. Att jag inte får glömma att jag måste koncentrera mig när jag reser så att jag faktiskt kommer dit jag ska
6. Att jag kan ha ett meningslöst rum i min lägenhet och det är ok(det kan till och med förvandlas till meningsfullt om man inte pressar på det något som det inte vill)
7. Att det är smart att ha kontanter med sig

What a trip.


förlora/vinna situation

jag förlorade ett tåg (och lite pengar) och vann lite tid och upplevelse. tror att det skulle bli lite enklare om jag lärde mig saker som att komma i tid till tåg. men, nu kan jag å andra sidan gå på en utställning som jag vill se. tänk så roligt! arvika kan vänta några timmar. faktiskt.

3000 intryck

Idag har jag varit på minst 3 utställningar, sett kanske 2996 människor och 1 film. På två dagar har jag köpt 2 latte, vilket jag inte har gjort på ett år. Och halkat runt en massa. Och sett andra halka och ramla. Och bondat lite med folk som har halkat. Och lite med dom som satt bredvid på första raden på filmen. Jag uppskattar verkligen inte närbilder på samma sätt nu. Och saknat människor. Och typ gillar saker. Och förstått saker. Och skulle vilja ha en dag till. Snälla bara en. Fast det känns bra. Och nu har jag en vampyrbok.

Poppis

Dags att starta popklubb?

Nyckeln prolog

Jag är en snäll människa.

Nyckeln del 2

Jag lever.

Och tack tack tack tack tack tack tack sa han. Och gav mig ett 100 kr presentkort på pocketshop.

Ps. Villan var värd 25 miljoner.

Förtydligande

Jag är inte 17 år. Ni som känner mig, bli inte förvirrade. Men tyckte att inlägget passade bättre för Siri, 17 år. Än den ålder jag innehar.

Nyckeln del I

Det är väldigt hög spänningshalt hos mig på mitt tåg. Dock ett lugnande telefonsamtal, men ändå. Jag har varit för länge i skogen, jag tror att allt utanför är farligt. Spännande i alla fall.

Ha lyckats lägga ganska mycket av min tankeverksamhet på framtiden på senaste tiden. Har väl aldrig riktigt vågat göra en plan. Eller jag hade en när jag var yngre och den visade sig vara så himla fel. Hur kunde jag inte veta själv vad som var bäst för mig? Det är för mig väldigt konstigt. Men ändå, på samma sätt vet jag ju fortfarande inte vad som egentligen skulle vara bäst och framförallt så vet jag att det inte finns en sak. Utan flera. Och dom kommer ändras.

Det finns många läskiga människor. Jag brukar alltid tro gott om folk först och sen när jag har tänkt lite så blir jag misstänksam. Ibland önskar jag att jag var lite mer misstänksam från början. Fast det är nog ganska bra att inte va det också. Dock lite naivt. Förut tänkte jag, men åååh Siri det här skulle ju bli en lugn resa, inte en resa där jag skulle behöva sitta på nålar hela vägen från Karlstad.

Jag tror jag kommer bli framgångsrik. Jag är framgångsrik på ett sätt. Men samtidigt så vet jag inte vad det betyder. Om det betyder att jag kommer ha jättemycket pengar eller var sjukt lycklig. Och om någon frågade igår skulle jag nog svarat något annat än jag skulle just nu.

Ok, så här var det. En person på Karlstads central gav mig en nyckel och bad mig leverera den till en annan person i Stockholm. Han fick mitt nummer och sa att den andra personen skulle ringa mig om plats. Personen ska ringa och möta mig vid tåget. Kanske inget konstigt med det, men vem vet och väldigt onödigt risktagande av mig om det skulle vara det. Men antagligen inte.

Jag har alltid tyckt om att leva på kanten. Jag har alltid tyckt att nästa handling är viktigare än den/de jag ska utföra om 3 veckor, 1 år eller 10 år. Därför har jag svårt att planera.

Sen blir jag jävligt besviken också. Alltså sådär innerligt depressionsbesviken om det inte blir som jag vill. Även fast jag inte planerar har jag kommit på. Så jag kanske lika gärna kan göra det.

Jag hatar verkligen att vänta, det är det absolut värsta jag vet. Så sjukt onödigt och meningslöst. Jag väntar aldrig mer än 5 min. Högst. På allt. Sen måste jag underhålla mig på annat vis. Jag är hellre sen själv än v'äntar på andra.

Ok. Personen sa några misstänksamma saker. Som att den här nyckeln går till en villa som är värd alota money. Och typ jaha, vart bor du? Jaha du undrar varför jag frågar - ja vi tänkte kompensera dig. Och typ mannen som du ska möta är svart, men han är pålitlig för han har varit pilot tidigare... som att det är någon garanti. Jag sa, ok då får han komma till tåget. Då sa han - eeeh, ja eller om ni möts någon annanstans. Känner du till Centralen? Ja... Du vet den runda cirkeln, som man även kallar böghålet(eller nått) Eh, Ja... Ah men jag ber honom ringa dig direkt. Tappa inte bort nyckeln. Eh nej.

Jag har två bilder av mig själv som äldre. Antingen i ett hus på landet skrivandes. På resor skrivandes. Träffa nya människor. Skriva. Eller antingen jobbande hårt och vara rik. Jag tror i bägge fallen att jag kommer vara väldigt vanlig. Och jag tror egentligen att alternativ två kommer först och att det första alternativet kommer sen. Efter.

Jag tar hand om nyckeln. Personen ringde och lät normal. Men jag tänkte att det kan vara för att lugna mig, så att jag inte ringer någon som ska möta mig. Fast hur ska dom veta att jag reser själv. Eller att det inte kommer någon och möter mig. Känns ganska lugnt om jag tänker efter. Fast det är ju roligare med lite spänning.

Eller så kommer jag bli konspirationsteoretiker. Jag tror jag har fallenhet för det. STOR fallenhet för det. Vem fan tror på evolutionen nowadays?

Personen möter mig vid tåget. Jag tror det går bra. Jag är både jävligt naiv och modig och snäll. Eller hur?

Eller konspirationsskapare, det skulle vara kul. Det skulle jag nog vara excellent på.

Eller politiker. Jag svarar aldrig på frågor och har en tendens att ta ansvar. (Eftersom det är det det delvis handlar om har jag hört). Ibland undrar jag om jag kan svara på en fråga om det liksom finns i mig. Eller om det är något som helt har gått förbi mig.

Eh, uhm, vet inte, joo, nää, men - osv! Herregud.

Jag skulle ju såklart bli ett sjukt bra volleybollproffs. Om jag nu inte var skadad hela tiden dvs.

Psykolog skulle jag vara fantastisk som. Fast ibland tänker jag att jag redan är det.

Hm. Varför ska du bli något? Du är ju redan något!

Filosof kanske.

Siri, 17 år

check check check

jepp 3x check

bra jobbat jag

fantastiskt att se att saker går framåt

fast hur fan skulle man kunna hindra det

ps. ta ingen skit

HAHA

Ok, till TS - för att du inspirerade mig lite.

Idag har jag gjort något som jag antagligen kommer referera till som meningslöst. Men jag tror ändå att jag kommer ha nytta av det i framtiden och det är ju faktiskt riktigt stort av mig att lyckats komma till att jag kan göra något nu - som kanske inte ger mig något precis nu, utan sen. Ja, ni fattar.

Igår skrattade jag så mycket att det gjorde ont. Helt sjuk upplevelse. Alla inklusive jag höll med om att man gör det för sällan. Verkligen. Men när någon säger "Jag började inte växa förrän gymnasiet eller jag var ju 53 cm när jag föddes..." och sen fortsätter med "Man kan säga att ingen såg mig(för att personen var så liten) och jag såg ingen, för jag ignorerade mitt ganska stora synfel till 9onde klass - ja typ som en mullvad" så var det svårt att hålla sig. Särskilt med tanke vem det handlade om. Sjukt kul var det.

Sen den 64 min långa eurodansmixen, med precis allt man kan önska sig från 90talet, lite kall jäger, lite ecologica(jag försökte köpa ett annat vin) och god mat och fint sällskap - jag det var nog det.

Imorgon ska jag fortsätta umgås med en självgod gubbe och tre 91:or, göra prov och fira min mamma. Samt inte gråta över spilld mjölk.

Och fy fan för West Wing - herregud! Jag som hoppades att det skulle vara dåligt och nu, vad händer? Och dessutom är min langare utomlands och jag har slut... typiskt. Jag som trodde att det var 4 avsnitt på sista skivan... Snopen blev jag när varningstexterna dök upp. Jepp. Nu längtar jag mest.

Det här kommer fixa sig. Jag tror verkligen det. Flygplanet lyfter snart. Svisch liksom.

Förresten - jag har nog sämst karaktär i mellansverige. Kom igen SIRI! Åh smoothie. Yes. Okay.

Till TS. Från mig.

Skinny Love.

Dagen soundtrack är den fantastiska Skinny Love med Bon Iver.

Det som ska soundtrackas är jag, west wing, broccolisoppa, scones, familj, flytt, juridik och en jävla massa annat. Fint är det i alla fall.

Skål för ny musik. Jag är sönderfestad. Och sönderfrestad av min soppa. Och sjukt sugen.

Kyss!

the botten is nådd

"Ingenting, ingenting i min kalender idag
Inga vänner kvar
26 bor i andra hand och har inge kul borde ta mig ut
Stackars mig (stackars mig) ingen bryr sig om lilla jag
Jag vill höra någon säga mig (säga mig)
Att imorrn blir en bättre dag
Oooh"
(V. Maggio - Gammal Sång)

Madonna sa att när man kommer till insikten "what was I thinking?!" så kan man gå vidare. Sen skrev hon textraden"Express yourself, dont repress yourself" till Britney Spears.

Idag har jag gjort en plan. Den är väldigt fin.

Nu kommer den här bloggen genomgå en liten förändring. FANTASTISKT!