Hellre i snigelfart än inte alls

Det är min pluggteknik. Funkar bra. Bäst.


En vanlig dag på kontoret

Idag jobbar jag på det här kontoret. Här bor ett litet företag som gör såna webb-saker och en barnavårdscentral och andra kontorsråttor. Idag var det tex. lite action när en av kontorsgrannarnas dator blev stulen.

Jag har tex mejlat mejl och kikat på dagordningar. Nu försöker jag läsa rättsfall. Det är ganska tråkigt. Det var roligare att mejla mejl.


När det är sådär långt till Malmö

Då kan en tex hinna läsa 100 sidor i en bok, läsa hela DN (eller mest Hanna Hellquists krönika), lyssna på amerikanska idoler, lyssna på svenska hipsters, läsa cupé (och framförallt artikeln om de olika generationerna. Om min generation: Generation why? "Men vad få vet är att under 80-realisternas självsäkra attityd döljer sig oceaner (!) av självtvivel och framtids-angst" Oj, oj.) och äta pressbyrån-macka, dricka drickyoghurt, stå i kö för att köpa te - glömma te-påsen, dricka endast varmt vatten istället, äta en chokladkaka och blogga då.


Don’t you know? It’s our dance-floor!

När det verkar som att allt har gått åt helvete, så får vi inte tappa hoppet. Maria Sveland skriver precis det jag känner. Det är jävla skit. Det är det. Och visst är jag nära att tappa hoppet ibland, men vi får inte ge oss. Ok?

Läs artikeln om ni inte har det än.
http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/hatet-som-gor-mig-politiskt-deprimerad

Och glöm inte de fantastiska.





Jag tar hand om en blomma. Den har blivit så himla fin.


Jo tack, så här är det.


Ville bara säga hej.