KOMBO
O sa att det visst går att kombinera Kate Nash och Slick. Det fick mig att fundera lite.
Varför måste man välja bort något som man gillar bara för att man ska göra något annat? Varför heter det att man inte kan äta kakan och ha den kvar? Jag vill vara tvärt emot och säga att det går. Det handlar bara om att komma på en plan. Ett funkis liksom. Att tänka längre. Att tänka kortare.
Kanske går det inte att vara på två ställen samtidigt, men det går ju att vara på olika ställen olika gånger. Det går ju! Och om man väljer att vara på en plats mer ett litet tag så finns ju den andra platsen kvar. Gör inte en så stor grej av det säger jag.
Men tanken slår mig att det också att värt att ta ett beslut. För en gångs skull. Att inte bara skylla bort mig och undvika att ta det där jobbiga beslutet. Eller att inse fakta någon gång.
Fast jag tror inte att det är så. Jag är ett levande bevis på att man kan ändra sig. Gärna hela tiden. Det är ok. Det funkar.
Jag är nog stolt över att jag har gjort så mycket ändå. Om jag för länge sen hade bestämt mig för var jag ville och kunde, då skulle jag ju aldrig gjort dom där sakerna. Faktiskt.
Igår pratade Birgitta Stenberg om tresamhet. Hon menar relationer. Att hon tror att om folk skulle leva tillsammans tre och tre istället för två och två skulle inte lika många hemska saker hända i hemmen. Jag funderar på att man kanske kan ta resonemanget om tresamhet till andra saker. Exempelvis när man funderar på vad man ska göra, var man ska bo, vem man ska vara kär i osv. Det finns ingen den rätta! Jag tror inte det. Det finns många den rätta. Många platser, jobb, yrken, personer, infallsvinklar, nöjen, musik, böcker. Och jag tror det kallas liv.
Varför måste man välja bort något som man gillar bara för att man ska göra något annat? Varför heter det att man inte kan äta kakan och ha den kvar? Jag vill vara tvärt emot och säga att det går. Det handlar bara om att komma på en plan. Ett funkis liksom. Att tänka längre. Att tänka kortare.
Kanske går det inte att vara på två ställen samtidigt, men det går ju att vara på olika ställen olika gånger. Det går ju! Och om man väljer att vara på en plats mer ett litet tag så finns ju den andra platsen kvar. Gör inte en så stor grej av det säger jag.
Men tanken slår mig att det också att värt att ta ett beslut. För en gångs skull. Att inte bara skylla bort mig och undvika att ta det där jobbiga beslutet. Eller att inse fakta någon gång.
Fast jag tror inte att det är så. Jag är ett levande bevis på att man kan ändra sig. Gärna hela tiden. Det är ok. Det funkar.
Jag är nog stolt över att jag har gjort så mycket ändå. Om jag för länge sen hade bestämt mig för var jag ville och kunde, då skulle jag ju aldrig gjort dom där sakerna. Faktiskt.
Igår pratade Birgitta Stenberg om tresamhet. Hon menar relationer. Att hon tror att om folk skulle leva tillsammans tre och tre istället för två och två skulle inte lika många hemska saker hända i hemmen. Jag funderar på att man kanske kan ta resonemanget om tresamhet till andra saker. Exempelvis när man funderar på vad man ska göra, var man ska bo, vem man ska vara kär i osv. Det finns ingen den rätta! Jag tror inte det. Det finns många den rätta. Många platser, jobb, yrken, personer, infallsvinklar, nöjen, musik, böcker. Och jag tror det kallas liv.
Kommentarer
Trackback