and we raise our heads for the colour red

har upplevt en av mina bästa dagar. som sammet för själen. eller som Tina sa: som rebecka törnquist för själen. som att sitta insvept i bomull och äta glass. som en stor godispåse med alla favvogodisar. som man kan äta utan att bli mätt. som man bara vill ha mer och mer av. som man aldrig vill ska ta slut. ja jag vet inte hur jag ska kunna beskriva hur bra det var. allt var bra. allt var högsta kvalitet. alla var bra. har nog aldrig sett/hört så många coola människor på samma ställe. aaaaaah.
tina roosenberg berättar hur det är och alla håller med. hon får alla med sig. berit ås berättar om det lilla som gör att bägaren rinner över och saker händer. om att ta chansen att förändra när man har den. om att följa det instiktiva och protestera när det kommer till en. det är så rätt. jag vill också va 80år och världsvan. hon är så rolig så jag dör. sandra dahlen har bara så snyggt hår och är så jävla bra på att snacka. man förstår. hon förstår. liv strömquist är coolast i världen och så rolig att det bubblar. dubbel-anders borg träffar rätt. devrim mavi undrar saker jag inte undrat över förr och frågar "varför är alla tidningar så fega?". det undrar jag också. vad är dom rädda för? andy candy talar ett nytt språk. vaginamonologerna är så otroligt personliga. tänk vad stön kan betyda... gudrun kommer in med andan i halsen direkt från göteborg och knyter ihop allt så snyggt. jag. vi. nu. revolution.
jag gråter.

sen förfest i skrapan med vin och nya vänner.

slick spelar bästa låten just nu och allt är så bra det kan va.


nu sätter bra musik. film. och A. pukt för världens bästa vecka. och jag är bara så där härligt förvirrad. och bakfull. jiha! ninjaspark.