and we raise our heads for the colour red

ibland tänker jag att jag skulle vilja bo i en egen värld. där man får göra som man vill. där det inte finns några pretto-regler att följa. tex. skulle den världen vara 80-talsinspirerad så att man får ha håret så fluffigt man vill. den skulle vara sär-skrivningsvänlig. man skulle få säga såhär, liksom, alltså, typ hur många gånger man ville. man skulle få svara direkt på sms utan att känna sig påig. man skulle få slippa svara på sms om man inte hade nått vettigt att skriva. man skulle inte behöva ha en mening med allt man säger. man skulle inte behöva vara sådär tydlig så att alla förstår. man skulle få tycka att socker är onödigt också. och att spenat är godare än tårta. ja visst vore det. fint. normen ja?! skriv om historien. yes.

ja, men om jag nu ska vara korrekt så skulle jag ha ett exempel på detta. och ja. jag har mig själv. jag är exemplet.

fast jag är nog bara anti, anti-pretto. pretto är fånigt. och kul att busa med. nu gick jag från anti till busig. tihi