and we raise our heads for the colour red

Det luktar kaffe. Jag satte på kaffet för att det skulle lukta gott när ni kom. Ta bort den där lukten som har varit närvarande hela veckan. Ett resultat av att försöka vara lite mindre pedant. Idag ska jag sluta känna. Vad känner det till? Känslor är opålitliga. Känslor är antagligen skapade av någon struktur någonstans. Jag tror inte på den inre kärnan och kommer därför inte lite på vad jag känner. Jag tror på att vara rationell. Nu gjorde hon så, nu agerar jag så här. Eller är det för tråkigt? Jag gjorde det igen. Fast på ett helt annat sätt. Det är det som är det luriga, för hur mycket man än lär sig så finns det alltid ett annat sätt som man inte känner till och inte kan värja sig emot. Jag tror att det kommer hända igen, men då kan jag i alla fall plussa ihop ett och två och kanske tackla det lite bättre. Det tar alltid längre tid än vad man tror. Man hinner tänka kanske fem till tio gånger att nu är det över och det var det inte. Kanske är det inte det än. Eller jo. Det är det. Jag ska bli en av världens mäktigaste. Jäpp.