and we raise our heads for the colour red

Nära mig finns ett berg. Där kan en titta ut över storstan och känna att en är liten. Som en nål i en höstack. Det ska tydligen vara bra för psyket. Det är inte bra att vara instängd. Då kan en lätt tro att det är allt och att alla ens problem är viktigast i världen. Lite samma sak med politik tycker jag. Skönt att sätta mina problem i relation till något större, andra människor, strukturer.

För ett tag sen var jag helt säker på att jobba var grejen. Jag spådde lysande framtidsutsikter för mig själv och tvekade inte för att jobba, jobba, jobba lite mer. För att det var kul. Sen slutade det vara kul. Jag blev så där himla trött. Jag hade gett allt och lite mer och det var slut på migighet (mejighet). Jag behövde fylla på. Kunskap, inspiraition och sånt. Det känns faktiskt himla rätt. Rätt att inte behöva göra ngt jag inte vill. Sjukt rätt.