and we raise our heads for the colour red

Kan väl inte säga att detta varit den bästa (de bästa) veckan i mitt liv. Men känner att den ändå slutar bättre än den började. Ibland är bara allt så ledset. OCH tråkigt. Skittråkigt. Och en vill bara vända upp och ner på sig själv och skaka ut allt tråk. Så där så att det hamnar i en hög på marken och en kan gå vidare. Men det går ju inte riktigt till så. Meducinen är en nypa vänner, en nypa träning, en nypa skaka runt hjärnan, en nypa framtidsutsikt och lite barnkalas och lite sånt som hjälper. Lite godis. Lite svälja stoltheten. Jao jao. Livet alltså.