In The Dark Places
Den här dagen suger. Bara så ni vet. Men jag hoppas på bättring snart. Konstruktivt beteende - ex. ta en cykeltur, lite motion hjälper ju alltid. Destruktivt beteende - tycka att allt är skit och inte göra någonting. Vi får väl se vad jag väljer. Jaja. Dessa dagar får mig alltid att tänka på saker jag tycker illa om. Exempelvis:
1. Personer som ska ha en åsikt om att jag läser juridik. Det är som att det är typ det värsta jag kunde ha gjort för vissa människor. Som att jag hade allt och nu valde att släppa det för att gå tillbaka, passa in i normaliteten igen, göra som alla andra osv. Upplyftande kommentarer som: "Jurist, jaha, vad ska du bli? - vet inte... - alltså så himla typiskt tjejer som läser juridik att säga så. Eller hur?" Öh. Kanske det. Vad har det med mig att göra? Eller: "Jaha, du vet att det är jävligt hårt. Typ skitsvårt att få jobb." Eller: "Jag känner ingen jurist som är nöjd med det dom gör" Eller: "Jaha, du känner dig lite uttråkad - vad hade du väntat dig?" Osv. i all oändlighet. Och, visst det är kanske ok att ha en åsikt, men det är som att så länge jag själv hittade på vad jag skulle göra - typ cf, festivalen, F! osv - så hejade folk som bara den, men nu när jag gör ngt som väldigt många andra gör, så är det inte samma ivriga hejande. "Jaha, du vill jobba utomlands - är det inte det som är jättesvårt när man är jurist?" Vad hände, vart tog alla människors förtroende för att jag vet vad jag gör vägen? Jag kan säga att jag verkligen inte visste det när jag 24 år gammal startade en folkhögskolekurs. Jag säger bara: Tack, jag klarar mig ändå.
2. Arbetslinjen. Tack Liv Strömqvist för detta.
Ok. Det var det. Personer som ska ha en åsikt om att jag läser juridik och arbetslinjen. Haha. Det var ju tur. Nu känns allt lite bättre igen.
Saker jag tycker om: PJ Harvey - In The Dark Places
1. Personer som ska ha en åsikt om att jag läser juridik. Det är som att det är typ det värsta jag kunde ha gjort för vissa människor. Som att jag hade allt och nu valde att släppa det för att gå tillbaka, passa in i normaliteten igen, göra som alla andra osv. Upplyftande kommentarer som: "Jurist, jaha, vad ska du bli? - vet inte... - alltså så himla typiskt tjejer som läser juridik att säga så. Eller hur?" Öh. Kanske det. Vad har det med mig att göra? Eller: "Jaha, du vet att det är jävligt hårt. Typ skitsvårt att få jobb." Eller: "Jag känner ingen jurist som är nöjd med det dom gör" Eller: "Jaha, du känner dig lite uttråkad - vad hade du väntat dig?" Osv. i all oändlighet. Och, visst det är kanske ok att ha en åsikt, men det är som att så länge jag själv hittade på vad jag skulle göra - typ cf, festivalen, F! osv - så hejade folk som bara den, men nu när jag gör ngt som väldigt många andra gör, så är det inte samma ivriga hejande. "Jaha, du vill jobba utomlands - är det inte det som är jättesvårt när man är jurist?" Vad hände, vart tog alla människors förtroende för att jag vet vad jag gör vägen? Jag kan säga att jag verkligen inte visste det när jag 24 år gammal startade en folkhögskolekurs. Jag säger bara: Tack, jag klarar mig ändå.
2. Arbetslinjen. Tack Liv Strömqvist för detta.
Ok. Det var det. Personer som ska ha en åsikt om att jag läser juridik och arbetslinjen. Haha. Det var ju tur. Nu känns allt lite bättre igen.
Saker jag tycker om: PJ Harvey - In The Dark Places
Kommentarer
Trackback