and we raise our heads for the colour red

den här veckan har varit extremt mycket vardag. det var som att efter festen så kom vardagen. hej hej. jag kan ju också säga att vardag inte riktigt är min grej. jag är ju en sån som gillar när adrenalinet flödar eller tårarna rinner. men sånt kan ju ändras va? det finns ju baksidor med adrenalin och tårar. oftast kommer det andra efter det första så att säga. har dock varit lugn och snäll i ungefär ett år. det är ju bra. skönt att vi är fler iaf. läste hon blondinbellas blogg och hon skrev citat: "En sak är tillexempel att när jag dansade i Lets Dance för några år sedan så upplevde jag otroligt starka lyckokänslor under fredagsfinalerna när vi dansade i tv, adrenalinet rusade i kroppen. Men jag har aldrig heller varit så olycklig som jag var på lördagarna. Jag låg i min säng, gick upp ibland och bredde leverspastejsmackor med smörgåsgurka och tyckte att mitt liv sög." jepp. det är jag och blondinbella så att säga. men jag håller inte med om resten. kanske hade gjort det för nåra år sedan. nu vet jag bättre.