and we raise our heads for the colour red

Hittade min gamla Maud Linström tröja, läste lite i Bang och ja, saknar systerskaper och allt det där så himla mkt. Så skriver lite här.

Minns att min mamma ironiskt brukade säga: "Så romantiskt" om tröjan. Men jag tänker att det kanske är det mest romantiska, att släppa allt som det ska va, alla föreställningar om kärleken, allt som är så svårt att uppnå. Och titta in i sig själv, se allt som det faktiskt är och tänka: vad är rätt för mig?